Granngubbar

Vi har ju som ni kanske läst haft en liten kontrovers med närmaste grannen. Han anmälde oss till kommunen för att utreda om vår altan var ett svartbygge eller inte. Ja, ja, i början på veckan så ville han prata med John över staketet och bara tala om att så som vi löst det hela nu - med tonvis med makadam och jord uppsläpat och gräs planterat - så var saken ur världen och han var nöjd (minsann!).

Senare i veckan dök det upp ett brev från kommunen med ett yttrande till Länsstyrelsen angående detta ärende. Då visar det sig att gubben hört av sig till Länsstyrelsen tidigare i år (tror det var i maj) och ifrågasatt varför kommunen inte agerat i ärendet och svarat honom. Vi tyckte det var märkligt eftersom vi varit på kommunen och visat vad vi hade för planer och lämnat ritningar (vilka det också visade sig att han fått kopior på.)

Nu i lördags ville han snacka igen. Han hade också fått kopia på samma brev vi fått i veckan och ville förklara att han tyckt att det tog för lång tid för oss att fixa till det som vi sagt att vi skulle göra. Jag ilsknade till och talade om för honom att två heltidsarbetande småbarnsföräldrar minsann inte kan hinna med hur mycket som helst och att vi har prioriterat vissa andra saker före detta.

Gubben har ju faktiskt runt 8000 m² att knalla omkring på, så att om det inte ser så snyggt ut på vår sida, de 25 meter vi har mot honom tyckte väl vi att han kunde stå ut med tills vi var färdiga!

Det blev en lång och het diskussion denna gång och vi har nu bett honom att prata med oss först innan han tar kontakt med kommunen igen. Han sa förstås att han inte hade något mer han behövde ta med kommunen men vi känner oss inte säkra ändå...

Samtalet avslutades med att han (och många av hans besökare som han vallat runt på sin tomt), tycker att vårt hus är så hemskt och att det skiljer sig från alla andra hus i området. Han tror, vad det verkar som, att vårt hus strider mot plan- och bygglagen... Man vet inte vad man ska säga förutom att han kanske skulle ta och läsa den lite noggrannare.

Nog om den grannen och en kortis om en annan granne som kom och ringde på samma dag. Han ville höra om vi ville komma över och äta en bit med honom och hans fru. Han tyckte det var på tiden att vi lärde känna varandra. Han pratade lite med barnen, lämnade sitt visitkort och bad mig ringa så att vi kunde bestämma en tid. Så himla trevliga är de flesta andra grannar häromkring!